Together forever, never apart. Maybe in distance but never in heart.
Att säga adjö till en vän som stått vid ens sida halva ens livstid, som alltid funnits där för en i alla svåra tider. En som enbart krävt mat och en promenad i gengäld, min bästa vän. Imorgon lämnar hon oss för att vandra vidare till andra sidan. Bara tankesåser aldrig mer få träffa våran fina flicka är hemsk, tanken på att det inte är någon som möter en grymtande i dörren, ingen som biter en i hällsenorna för att leka, ingen som tigger efter en massa godis i köket, ingen som sover bredvid en på soffan och värsta ingen som håller en sällskap när man är ensam.. En hund som varit min maskot i alla sporter sedan jag var liten, som alltid hängt med i bilen land och rike runt. Ska hennes bädd nu vara tom och aldrig mer få hålla om mitt hjärta.. Varje tanke får tårarna som bränner in i huden att rinna ned för kinden, smärtan i hjärtat går inte att beskriva med ord. För alltid älskad och aldrig glömd <3
